Vi är samhället

Jag har de senaste veckorna fått en drös med härliga reaktioner på att jag framöver kommer att engagera mig mer politiskt. Det har gjort mig alldeles varm i hjärtat. Känner mig ödmjukt tacksam för all positiv feedback och uppmuntran!

Det händer ju också att jag får en helt annan respons när jag droppar för någon att jag är politiskt aktiv. Den som står framför mig får då något besvärat i blicken. Ungefär som jag bett hen att rensa kattlådan. Sedan mumlar vederbörande ofta något om att de har dålig koll. Eller att det är så sjukt tråkigt. Och att de därför inte orkar engagera sig.

Ibland möts jag av en misstänksamhet som gränsar till aggressivitet. ”Du? Politik? Varför då!?”. Sedan följer nästan alltid små verbala utfall, alla med ungefär samma innebörd: alla politiker är egoistiska, fega, maktfullkomliga karriärister med noll verklighetsförankring och som bara vill sko sig själva.

Båda personlighetstyperna verkar dra slutsatsen att politik inte har så mycket med deras liv att göra.

Den aggressive kan också vara typen som delar missnöjesartiklar i sociala medier (utan att kolla källorna och innehållet är nästan alltid detsamma: ”vanligt folk” blir blåsta av invandrare, pampar och andra de uppfattar som samhällsparasiter). Inte så sällan finns här ett litet drag av paranoia som snabbt utvecklas till generaliserade sanningar. Missförhållanden är alltid toppen av ett isberg. Hela rättssystemet är korrupt. Alla politiker kliar varandras ryggar. Hela myndighetssverige är opålitligt. Och så vidare. (Vad de själva gjort för att berika samhället är ofta oklart).

Till denne typ vill jag säga många saker – allt beroende på vilken dagsform jag är i… Bra dagar vill jag ge hen en kram. Jag måste ändå anta att allt detta politikerförakt bottnar i en stor känsla av maktlöshet. Kanske har hen råkat illa ut någon gång i livet. Det är så klart beklagligt.

Dåliga dagar vill jag utbrista i ett indignerat ”skärp dig!”. Särskilt om det handlar om en person jag uppfattar som hyfsat privilegierad men som uppenbarligen inte har självinsikt nog att se det delvis slumpartade i att det förhåller sig så.

Alla övriga dagar vill jag göra både och. En kram och lite smisk på rumpan. Vem kan inte behöva det för att vakna till liv? Ha ha.

Idén om att vi som medborgare inte har något med vårt samhälle att göra är både märklig och farlig. Populistiska och främlingsfientliga rörelser frodas som bäst i sådana miljöer. Donald Trump byggde framgångsrikt en hel presidentvalskampanj på konceptet ”politikerförakt”. Halva Europa styrs snart med stöd av högerextrema, reaktionära och populistiska partier. Italien är det senaste exemplet.

”Jag vet inte ens om jag ska rösta. Jag kan lika gärna bara kryssa nån helt slumpartat”, som en ung italienska sa i en intervju på nyheterna häromdagen.

Jag blir så ohyggligt nedslagen när jag hör den där typen av uttalanden. Nedslagen – och lite förbannad om jag ska vara ärlig.

Det duger bara inte. Att gnälla och sedan göra… ingenting. Det är vår gemensamma värld det handlar om. Och politiken och demokratin är metoder för hur vi kan organisera denna värld. Men det är klart, det finns ju alltid diktatur som ett alternativ, om någon tycker det låter mer kittlande?

Jessica Hallbäck
Jessica Hallbäck. Alltid lika träffande i sin gatukonst. 

Är du missnöjd? Gör något för att förändra situationen. I Sverige finns alla förutsättningar att påverka. Engagera dig. Och gillar du inget av de befintliga politiska partierna, starta ett eget. Den här passiviteten duger i alla fall inte.

Tycker du våra politiker är tråkiga? Bli politiskt aktiv och gå in för att bryta vad du uppfattar som stereotypa politikerbeteenden. Även jag kan bli frustrerad över vissa politikers fyrkantiga stil, otyget i att aldrig svara på frågan som ställs. Ängsligheten att stöta sig med någon grupp. Samtidigt som jag vet att det är en betydligt mer utsatt och komplex roll än vad som ofta framgår utåt.

Personligen skulle jag ändå vilja se fler djärvare politiker, som förhåller sig mindre till fokusgrupper och opinionsundersökningar, mindre till fingret i luften – och mer till långsiktiga, visionära och banbrytande idéer om vilket samhälle vi vill leva i. Som vågar vara modiga och uthålliga.

Great things take time, brukar det heta. Det tar tid att bygga ett gott samhälle. Om jag får bestämma: ett samhälle präglat av jämlikhet, frihet och solidaritet. Ju jämlikare ett samhälle är, desto fredligare, friskare och mer högpresterande befolkning, är min bestämda uppfattning. Värt att engagera sig för alla dagar i veckan.

Med det önskar jag er alla en fin fredag!